Idag har det varit en av de mest tråkigaste torsdagarna jag varit med om. Jag vet inte riktigt varför jag hatar torsdagar, kanske för att det inte är fredag och kanske för att jag går länge och kanske för att jag har världens största håla... 

menmen, jag och filip redde ut en sak inatt, vilket ledde till att vi somnade way too late, och försov oss båda på morgonen.. men vi gick iallafall till skolan och slutade båda sent. Men jag kan säga att jag har verkligen fått mycket gjort idag!

När vi kom hem kände jag helt enkelt för att bara sova... gud vad trött jag var! när vi vaknade så stack vi upp till väla och köpte yoggiboost, mest för att det är sjukt ovärt att fira en 6 månadersdag på middag när man knappast kan roa sig för maten för man slutar så sent och är så trött... så det får vi ta igen någon annan dag! 

Hmm, förresten så fick jag 3 rosor utav min kärlek, han vet verkligen hur man fångar mitt hjärta något så fruktansvärt bra! Alltid så full av överraskningar! tog tillbaka att jag bjuder på yoggiboost mest för att jag också vill ge något fint någon gång! Jag var bara för trött och seg för att ens tänka på något sånt idag, huvudet under armen! 

"Ett halvår idag. Jag vet inte riktigt vart vi ska börja. Men resan till där vi är idag har haft sina motgångar. De första månaderna var tuffa, tänk att inte träffa någon som hjärtat flippade ut på! Det tog veckor innan vi träffades igen. 13 timmars resa för att spendera några dagar tillsammans, och tårarna som rann när man lämnade dig för att inte kunna träffa dig på evigheter. Alla timmar vi pratade i telefon, Skype och hur varje dag byggde upp känslorna trots att det var 66 mil mellan oss, kunde inte stoppa oss. Tills något magiskt hände, som jag aldrig trodde skulle hända. Vi fick tillbringa varje natt bredvid varandra och har gjort det nu några veckor och framöver ska det förbli så. Och jag vet att jag ibland kan vara ett jävla svin och det som skett de senaste gångerna ber jag tusen gånger om för. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag skäms, men jag är så rädd att förlora dig, förlora oss! Och jag har aldrig menat det jag sagt, jag har med ett dåligt samvete bara menat att jag vill ha dig för mig själv. 
Men ett halvår idag och jag kan inte beskriva hur mycket jag faktiskt älskar dig. Hur du tog mig upp på benen igen och gjorde mitt liv till det dyrbaraste tillsammans med dig. Du är mitt allt och lite till! "

Jag menar... whuuut?