Idag är det inte min dag känner jag. Idag hände något som gjorde mig oehört glad och så kommer detta som slår en på käften lika fort! Menmen, så är livet! 

Har faktiskt inte gjort annat än att varit i skolan, kommit hem och fortsatt plugga som en dåre. Skönt att man är ledig imorgon! Så imorgon paddlar jag mig upp till coop och handlar åt den äldre mannen och sen blir det teater. 

Blev helt såhär... Freak just nu! Jag måste bara berätta till er alla, jag är nog världens lyckligaste jävla tjej just nu. Detta är verkligen den sista i mitt liv, thats it! Han är inte bara en pojkvän, han är min bästavän, soulmate och killen som orkar stå ut med mig. Och hans leende, hur han tittar på mig, hur han pratar, håller om mig, vill faktiskt offentligt hålla handen, kysser mig... Han är perfekt, och faktiskt vett i skallen. Filip, min lilla slyna... Jag tycker om dig rätt mycket faktiskt <3   

Hejsan, gud jag mår faktiskt psykiskt dåligt idag. Fick gå upp klockan sex imorse då min hund skulle vara i Hässleholm klockan åtta, och det tar lite tid att köra och speciellt med en sjuk hund. När vi kommer till veterinären så får vi självklart prata om hur vi ska operera hans vänstra knä, och hon visar hur hans knä ser ut. Sen gick veterinären ut med honom för att undersöka honom (och faktiskt första veterinären som han faktiskt inte hugger, utan sitter i famn med) och när hon kommer tillbaka har hon hemska nyheter... Det var inte bara knäet som är sönder utan båda... Skillnaden var att det ena korsbandet på ena knäet var av, medans det andra såg lika hemskt ut, bara att korsbandet fortfarande höll fast det. Så hon berättade att han hade faktiskt ont på båda sidorna och att det varit en extrem smärta. Att veterinären hos oss inte har märkt det, visste hon inte, men något var tvunget att göras åt. Hon sa att det var en sådan smärta att han faktiskt inte kan gå, vilket som en vanlig människa som inte är veterinär inte kan märka, hon berättade att han faktiskt inte ville stödja överhuvudtaget på bakbenen och lägger därför sin vikt på frambenen.. osv... Så vad hade vi för alternativ? Mjo, det är såhär att våra försäkringspengar på Agria, är det sista vi kan ta ut för denna operationen och sen är alla pengarna borta fram till juli.. och det betyder att vi skulle behöva betala för andra operationen (25 tusen kronor minsta belopp) om vi skulle ta båda benen, eller avlida... Men vi kom på en bra överens och sa att det blir billigare att operera båda benen idag och just nu ligger han på sjukhuset med båda benen opererade. Det enda som kommer vara kämpigt de första veckorna är att han inte kommer kunna stödja på bakbenen, men självklart kommer vi att hjälpa honom. Vi kommer ha sele på honom och hjälpa honom att stå och gå med hjälp av en handduk runt midjan så vi kan bära honom, lite så man gör på förlamade hundar! Och att avliva honom var verkligen ingen utväg, kan vi så gör vi. Och han ska bli helt återställd igen sägs det! Åh vad skönt! De kommande veckorna kommer vara lite jobbiga. Men det är värt allt! 

dessutom så ska jag få börja om min teori på körskolan för jag har inte riktigt förstått detta med delprov... umh.. och lika bra att ta det två gånger! Körkortet går åt helvetet. 

Sista måndagen som jag är ledig, men jag ska ändå gå upp tidigt. Tidigare än vad jag egentligen borde gå upp, eller brukar gå upp när det är skola. Ska fan upp kvart över sex, för att åka ned till Hässleholm till veterinären och lämna min älskade vovve som ska opereras. Han ska dock hämtas på tisdag, min fina vovve. Menmen, mamma kör ned till Hässleholm och tillbaka kör jag! Woho, jättekul klockan åtta på morgonen... Menmen, börjar åtminstone komma någonstans med körkortet, jag har faktiskt varit duktig och pluggat idag OCH kört! 

Blev inte att åka till malmö eller åka till landskrona imorogn... eller något chillkrök med klassen igår eller tatuera sig idag... Hmm, hunden ligger hemma och är sjuk och ska opereras på måndag, så jag måste vara lite hundvakt! Han har nämligen fått sin knäskål ur led och inga korsband, så han har jävligt ont. 

Menmen, denna helgen blev att ta det lugnt. och nu är det bara 35 dagar kvar tills älsklingen kommer hit, woho! 

Haha, sitter just nu och hör av mig till lite polare som man inte pratat med på länge! Så hamnade jag på dominiks facebook och hitta bilden som togs för ca 2 år sen i polen!

Det här med att hålla sig till gymmet är dessvärre hemskt då man inte orkar ta sig dit och det är alldeles för långt borta... 

men den 6 oktober öppnar dom gym ca 500 meter ifrån där jag bor! Jag älskar att träna, men jag hatar att jag måste minst lägga 3 timmar på bussresa fram och tillbaka och att det bara går en gång i timmen och inte fler gånger, så missar jag den så får jag vänta... Så nu hoppas jag att jag kan komma tillbaka till gymmet då träningen ligger några hundra meter ifrån och är öppet till och med 23 varje dag!!!! JIPPI! 

Innan har det varit stressigt, för skulle jag hem efter skolan och byta om och äta och sen dra ner dit... så ja minst 3-4 timmar om dagen var jag tvungen att lägga ner, då kan ni liksom förstå vart min motivation tog vägen? Och skulle jag dra direkt efter skolan så hade jag liksom 7 kgs packning om inte mer! väska, dator, mat, kläder, skor, kamera och kamera tillbehör? Det är sjukt mycket och jag ska gå med det i skolan?! Så nja, motivationen försvann när man hade ont i ryggen för att ens bära skiten... 

Men nu så öppnar dom alldeles strax och mamma ska skriva in mig på gymmet direkt! Frågan är om man ska tänka sig köpa fatburner? Har ni testat det någongång?